Jag önskar ibland att jag vore mer av en idrottsmänniska, att jag kunde låta bli att tänka så mycket på min (förmodade) ohälsa och göra någonting åt saken. Som det är nu vet jag att jag borde sätta i gång med någon trevlig och hälsosam aktivitet istället för att sitta framför datorn och teven tills jag förstör allt och blivit så stillasittande att jag fått benskörhet helt och hållet. Kanske borde jag börja springa eller simma, ja något i den stilen. Lagsporter har aldrig legat för mig och jag har varken noll, jag menar absolut inget som helst, bollsinne. Det är märkligt faktiskt för om någon kastar en grej mot mig har jag inga problem med att fånga den. Selektiv receptivförmåga gällande mindre fysiska objekt kanske man kan syndromet på kvasiveteskapligt språk. Jag gillar uttryck förresten, att ge nonsens en air av vetenskaplig säkerhet. Dessvärre får jag nog säga att det funkar. Det har jag märkt inte minst vid mina högskolestudier. Där skrev folk liknande dumheter på längden och tvären.